Jag vill inte leva detta liv

Idag har jag varit en sväng på stan med Andreas, det var ansträngande att vara ute bland folk, men ack så skönt att byta miljö för en stund. Han köpte nya snygga byxor och sedan tog vi en fika på charm, det var väldigt trevligt.

Nu lyssnar jag på deprimerade låtar, samtidigt som jag vältarar mig i självömkan, jag är rädd för allt som komma skall, och känner mig som en liten vilsen flicka. Önskar att mamma och pappa kunde hjälpa mig med att göra allt ogjort. När jag var liten och hade ont i magen, frågade jag alltid mamma om hon trodde att jag skulle kräkas, hon sa nej och hon hade alltid rätt. Kan tillägas att jag lider av emetofobi (spyfobi).

Men dom kan inte hjälpa mig nu, jag kan bara hjälpa mig själv.
Det är lättare sagt än gjort när jag är rädd för livet, rädd att förlora alla jag älskar och stå ensam kvar.
Det är därför jag lever destruktivt, för att slippa känna. Der var längesedan jag hade tillgång till mina känslor, mitt senaste genuint lyckliga minne var när jag hälsade på Cricke på Mjösjö.
Det var den sista helgen i november 2009 och då var jag bokstavligen hög på kärlek.
Jag kunde föreställde mig en ljus framtid med Cristoffer, eftersom jag hade fått fast jobb och vi skulle flytta ihop på "riktigt" - drygt en månad senare var han död.
Jag kommer aldrig att förlåta mig själv för att jag EN endaste gång lyssnade på socialtjänsten Kanske är jag den "svarta änkan" som det sägs. Ingen som känner mig kan påstå att jag inte älskade Lars Cristoffer Ringland, ifrån 14 års ålder och jag kommer att fortsätta med det så länge mitt hjärta slår, tills vi möts igen på andra sidan.



Nu har jag suttit på denna "förvaring" i ca en vecka, och jag hoppas att jag blir utskirven imorgon. "Finns det nån hör mig, ångesten förgör mig". Jag mår bara sämre av att se alla som mår dåligt, och jag saknar lilla Sune som jag totalt misslyckats med att uppfostra. Självklart kloka Tila också, det finns ingen smartar hund än henne. Tänk vad djur kan göra en lycklig. Ovillkorslös kärlek.

Radarparet ;)







Konstaterande

Ju högre man flyger, desto hårdare blir fallet!

Har fått max två timmars sömn inatt, jag som älskar att sova. Fröken Tila väckte mig när Anna kom hem ifrån jobbet. Jävla skällhund! Nu är det snart dax för jobb för min del, men först frukost och en liiiiiten morgonpromenad.

Tidsfördriv..

Försöker att få tiden att gå, 45 minuter kvar tills jag ska hämta Anna.
Jag är så förbaskat rastlös och vankar fram och tillbaka i lägenheten, kan det ha något att göra med att jag är nervös inför morgondagen? Förmodligen.
Har betalat alla räkningar förutom resan till vemdalen.
Tila gråter så jag kanske ska ägna henne lite uppmärksamhet, för nu är det bara 40 minuter kvar.
Haft en bra dag, med bla fika på charm med Anna och Jenny.

Näe ut och kissa Tila var det <3

Tila <3



Jag och Tila idag.. Det enda Anna säger är "kolla hennes käkar" haha om två månader kommer inte jag ha något otalt med denna lilla skapelse.


Bara för idag...

Är fortfarande "hemma" i granlo, men Anna är inte här för hon jobbar. Som tur är har jag min trofasta vän Ida på besök, hon ligger och myser med Tila. Vi pratar inte mycket men njuter av varandras sällskap ändå.

Idag har jag och Anna lunchat med Emelie, sedan tog vi en rask promenad i kylan.
Mina ben förvandlades till stela styltor men efter en skållande het dusch blev allt återställt, och jag gick över till kusinen på en kopp kaffe och lite barngos.

Jag vågar faktiskt påstå att jag mår bra idag och det var ett tag sedan sist. Men som sagt en dag i taget, allt kan lika gärna gå åt helvete imorgon. Men nu har jag saker att se fram emot. Ex torsdag, helgen som kommer och nyårsafton.


Svett..

Bor numera inte tillsammans med Anna, har flyttat hem till mamma och pappa tillfälligt.
Jag mår skitdåligt och springer mellan toan och sängen, inne på andra dagen nu.
Om nån bara kunde tala om vad som händer, och lägga ner all jävla sekretess så skulle allt vara jävligt lättare!
Då skulle jag veta när jag kan få må bra igen, för nervärdera mig tänker jag icke göra.

Jag saknar dig varje dag Lars Cristoffer Ringland, men en dag möts vi igen..


Höst 2010

Nu åker mina UGS fram..

Resan till Turkiet är bokad och nu googlas det turkiska bröllop på youtube.
Det kommer bli otroligt spännande och jag är så glad att kunna närvara på Jennifers stora dag.
Precis som hon stöttade mig på Cristoffers begravning. Nu var inte liknelsen den "bästa" men men.






Jag saknar dig... 2008...

herre gud.. jag har hamnat i en depression nu. jag har sovit i två dygn jag vaknade nyss av närings brist jag måste äta mat.
Gud vad jag saknar dig  hjärtat mitt.. jag tycker om att sova för i mina drömmar finns du sanna mitt hjärta.. du är så vacker
jag vaknar och har ont i magen och i huvet jag saknar dig så jag får en stor klump i halsen.. Jag vill bara hålla om dig nu och känna din
lena hud imot min kind herre gud jag gråter.. att jag skulle vara så här klen jag är inget utan dig sängen är tom och jag längtar såå
att lukta på dig.. sanna vill du ligga under samma täcke som mig? oavsett hur varm det blir?  sanna vill du ge mig ditt hjärta oavsett hur många gånger jag har bettet  mig så illa? jag är  redo att ge dig allt jag kan ge dig.. (jag vill inte leva utan dig)  det känns inte rätt att vara utan dig.. det e fel och det bevisar att det är meningen att  det ska vara
du och jag föralltid tro vad du vill men i mitt hjärta känns det så.. du har förtrollat mig gjort mig så kär. jag vet inte hur du lyckas men
jag tänker på dig hela tiden jag äär KÄR och fruktansvärt förälskad i DIG!! 
// Din Cristoffer

/


En vecka..

Sitter i en kvav lägenhet och funderar, hur kan tre människors liv förändras så drastiskt på en vecka?
Det gör ont att stå bredvid, se och känna smärtan i mina vänners liv.
Samtidigt när jag själv står på kanten, och kraschar, hårt.
Men som den fågel fenix jag är ska jag resa mig ur askan och hitta tillbaka.

Har haft en skön helg i storstaden med mina nära och kära.
Mådde bättre och bättre varje mil söderut (efter kvissle) som passerade.
Det är Sundsvall som får mig att må dåligt, alla minnen som sköljer över mig som en kalldusch.
Nu vankas det gatufest i hemstaden också, men jag tror att det blir en bojkott.

Storken och Anna på midsommar.. Mina godingar <3

K och L <3

Hur kunde jag ens visa mig offentligt i detta? PsYkOs

@ grönan

Hehe

 









Reflektioner

Just nu är jag så jävla arg för att du lämnade mig, så jävla egoistiskt av dig Lars Cristoffer Ringland!
Allt var bra och bättre skulle det bli, du lovade mig att aldrig dö, och absolut inte på det sättet.
Var det mitt fel? Jag ältar och anklagar, får skuldkänslor.
Om jag inte hade gjort si eller så, hade du då varit med mig nu?
Men den bittra verkligheten tar mig ingenstans, förutom till bårhuset.
Min fina pojke, dina kalla händer och mina salta tårar. Men du var vacker och jag var inte rädd, hur ska man någonsin va beredd?
Jag älskar dig och kommer att plågas så länge jag andas.
Men jag är rädd att en dag glömma hur du såg/ser ut och mista minnet av din goda doft, speciellt på näsvingen.
****** prins <3



Idag har jag jobbat hela kvällen, men det händer bara nått kul ibland som imorgon! Kronprinessean gifter sig, och det firas med hembränt. Samlartallrikarna hänger på väggen som den sanna rojalist jag är.
Även att jag ska på ett historiskt bröllopp imorgon, eller åtminstone städa upp efter det ^^.


Funderar på att bli medlem i en sekt, som mer än gärna får hjärntvätta eller lobotomera mig.
Vissa dagar vill jag bli apatisk och stirra upp i taket resten av mitt liv, med droppnålen i armen.
Andra dagar vill jag sätta mig tillrätta i soffan och hetsäta mig så fet att det behövs en lyftkran för att få mig ur lägenheten. Men nu ska jag inte bara vara negativ, för jag ser ljuset i tunneln, nu klarare än någonsin..



Nu är det dags att sova, men först dygnets 42:a cigg :p
Längtar redan efter morgondagens frukost..
Puuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuusssssssssssssssss


Orka?

Patetiska jävla du, inte annorlundare än någon annan...
Trots din smorda käft, perfekta lägenhet och fina kläder är du lika trasig inombords..
Om du inte lägger ner kommer jag kliva in och då blir det inte vackert..dansa din docka dansa..

....

Det är jobbigt att leva när man egentligen vill dö..








Tjing Tjing

Idag var det exakt tre år sedan jag tog studenten. Kicken jag fick när jag klev ut på trappan är svår att slå, vilken eufori. Antagligen pga den stora folkmassan utanför.



Jag har fortfarande inte gått och lagt mig än, det känns onödigt att sova bort en fin dag som denna.
När jag kom hem inatt hittade jag en söndertuggad binda i min säng. Det lyste av skadeglädje i Annas ögon när hon upptäckte fadäsen. Kan tillägga att när hon vaknar åker vi på Bauhaus. En dörr till mitt rum känns som prio ett nu, det räcker inte med draperier. När jag skaffar hund är en tik helt uteslutet.




Tidigare inlägg
RSS 2.0