Go Bananas

Det bokstavligen talat kryper i min kropp, jag är sjukt rastlös men orkar samtidigt ingenting.
Inatt har jag inte sovit en blund, trots att jag stoppade i mig alla möjliga sömnhjälpmedel.
ibland försöker jag kolla på en film eller köra ett serie-maraton, sådant jag brukade uppskatta, den gamla Sanna.
Men jag kommer inte till ro.

Vill bara börja jobba igen, idag hjälpte jag städerskan på avdelningen.
Fick då för mig själv bekräftat att jag är ett proffs på att städa, genom att iaktta hennes städteknik. Men jag tror ändå att hon uppskattade min hjälp, det skulle jag ha gjort i alla fall.
Det är kul att städa, men aldrig hemma undrar varför?

Att vara sjukskriven är ingenting jag gillar, eftersom min ADHD blir mer påtaglig när jag inte rör på mig. Motion är inte alternativ för mig, då menar jag gymma, osv, men eftersom jag är hundägare så måste jag röra på mig ändå. Lite frisk luft ska kroppen minsann få!

Men varför är jag sjukskriven?
Jag känner mig så fruktansvärt utnyttjad av någon jag trodde var min bästa vän, hur kunde han göra så här mot mig? Det kan ha raserat hela mitt liv, och allt känns så nattsvart.
I måndags var det nära att jag valde den fega vägen för att få "komma hem".
Jag måste tro på att det existerar ett liv efter detta.
När jag är riktigt låg söker jag bekräftelse genom att träffa olika medium.
Förra våren var jag och Crickes mamma på stor-seans med Terry Evans nere i Hälsingland, det var över 300 personer som kommit till skolans aula. Kanske, kanske kunde de få ett tecken, ett bevis att det inte bara blir svart. En bekräftälse att man åter igen återförenas med sina nära och kära, som man förlorat under resans gång.
Jag satt som på nålar under hela seansen och blev irriterad för att andra fick chansen att "få hälsningar" av avlidna, men inte jag.
Nu i efterhand inser jag att det var väldigt egoistiskt tänkt av mig, men jag har inte ändrat åsikt. Jag vill!
Här i Sundsvall har jag gått till tre legitimerade medium och den bästa var helt klart Maria Letho.
Nu har min vän Antonia tipsat mig om ett manligt medium och hon var väldigt nöjd med honom, det får bli mitt nästa projekt.

Igår gjorde jag också en impulsgrej, jag gick till en herrfrisör(?) och frågade om han kunde klippa min lugg, men det kunde han såklart inte så nu ser jag förjävlig ut i håret.

Nu ska jag gå ut och socialicera lite med de andra patienterna på avdelningen.

XOXO

Nu var det längesedan jag eller Ida skrev något i bloggen, men ibland kan det vara skönt att skriva av sig.
Speciellt nu när allt har gått åt helvete de senaste två åren.
Jag är inte längre den Sanna jag en gång var. Mina vänner saknar henne, och även jag ibland.

När Cristoffer dog blev jag bara ett tomt skal, och jag har fortfarande inte tagit tag i sorgearbetet.
Det enda jag har gjort är att dämpa, dämpa, dämpa.
Hela mitt liv har raserats på mindre än en vecka, och jag vet inte om jag orkar fortsätta kämpa.
Så mycket ångest, vad kommer att hända nu?
Det slutar alltid med konsekvenser, men i denna utsräckning kunde jag inte ens föreställa mig i min vildaste fantasi.

För att inte fokusera på allt negativt som hänt de senaste åren måste jag komma på någonting positivt också.
Världens finaste hund Tila kom in i mitt liv, och lilla älskade ettriga hund Sune.
Plus att jag insåg att jag har förmågan att älska en annan människa <3

"Jag vill inte leva, men inte heller dö"

Idag är det tisdag, inte en vanlig tisdag, det är min Cristoffers födelsedag!
Men livet är orättvist, så han är inte med oss idag, iaf inte i fysisk form.
Jag ska egentligen göra mig klar för att åka till graven, och sedan till Katarina, men jag bara sitter och stirrar.
Önskar att jag kunde sätta ord på det jag känner.

Förra veckan hade jag en privat sittning med ett medium som var väldigt trevlig på alla sätt och vis. Jag gick dit med ett öppet sinne men jag känner mig ambvivalent.

Sitter hemma i gamla lägenheten, konstigt nog känns det inte som att jag har flyttat härifrån.
Kanske var det ett drastiskt beslut från både min och Annas sida, but we're still going strong.
Idag har vi varit ute en sväng på birsta och kikat på nyårsklänningar, som det ser ut idag följer jag med gänget upp till Vemdalen över nyår, det ser jag fram emot.

Anna åkte nyss iväg och jobbade så jag och Tila väntar på att Björn ska komma.
Jag HATAR att vara ensam, blir så fruktansvärt rastlös och tankarna drar iväg dit dom inte ska.
Är sjukskriven i en vecka till och det ska bli skönt att komma igång att jobba igen, med tanke på att det var nästan två månader sist.

Jag längtar tills på torsdag, jag vet att jag inte ska ha några förväntningar men det är så svårt att låta bli.
Helgen som kommer blir tuff, det har då gått ett år sedan jag sov med min älskling för sista gången :(
Nästa vecka skulle han också ha fyllt 24 år, så det är en jobbig tid och man blir lätt påmind om det som varit.

Hehe he, Sanna gör sig besväret med att logga in på lunchen för att skriva tre ynka rader! Då får jag mindervärdeskomplex och bestämmer mig för att skriva tre:

1.) Idag hälsar jag på min flyttfågel Linda för sista gången och hjälper henne att flytta in alla två möbler i
2.) vardagsrummet.
3.) Vi ska på Birsta och sprätta den lilla lönen, för till helgen vill man ju vara lite snyggare än vanligt :P

Det var längesedan jag och brunget (Ida) bloggade tillsammans, men nu sitter vi här sida vid sida i en ungkarlslya i mitt barndomshem. Min lillebror kör på en avskalad ganska japansk inredningsstil. Nu är det telefonterror i rummet bredvid, Idas telefon spelar en remixad version av "Mattafix - Angel" vi förmodar att det är allas våran Little J.

Det som förbryllar oss mest nu är det försvunna franska flygplanet.
Ida förmodar att det hamnat i ett svart hål och alla passagerare är oskaddad och bor nu i Narnia. Själv har jag ett välutvecklat sinne för eventuella katastrofer och tror tyvärr att planet har kraschat i Atlanten.

Vid närmare spekulationer mellan mig och Ida, baserade på fakta från http://aftonbladet.se, så kan det eventuellt vara ett UFO som fångat upp den jordiska farkosten och tagit resenärerna till en bättre planet utan globalt klimathot. Det är nog meningen för på planet fanns bla en prins, en plastikkirurg, en sångerska och sist men inte minst en SVENSK. Denna utvalda skara kommer att föröka sig och snart befolka en ny elitplanet med vackra och smarta jävlar, det kommer att ske lagom till apocalypsen som stundar oss Tellusbor. 
Det här är såklart bara en teori som utarbetats av två barn från "Arkiv X - generationen". "I WANT TO BELIEVE"

Nu väntar vi på moderkakan Carina, som ska laga chilliconcarne åt våra utsvultna magar. Efter ska vi hälsa på prins Edward af Nacksta och hans trontjänare Jenni och Kenneth.

Nu spelar Idas jävla telefon igen, min är förmodligen avstängd pga batterihaveri.
Så..... Auf wiedersehen hälsar jag, Au revoir hälsar Ida..

Sanna säger: Har du fildelat något då?

Ida säger: Hehe varje dag.. Jag är rebell.

Sanna säger: Haha jag med... Go for piratpartiet.

Ida säger: Jag tom laddar ned och kastar för att chansa lite.

Sanna säger: Haha du är UNDERBAR ladda ner nån riktigt färsk film.

Ida säger: rykande färsk, helst svensk.. Då kommer antipiratbyrån och knackar på dörren.. Mohahah