Go Bananas

Jag och Simon började titta på Avatar tidigare, men när CD 1 var slut så orkade inte han se mera, blev less då!
Visst kan jag fortsätta se restrerande på datorn men jag tycker att den filmen gör sig bättre på en större skärm.

Ångrar lite att jag inte följde med Jenni och Ida till stugan nu. Jag har lånat ut min bil till Anna och hon slutar inte jobba förrän två inatt också stängning på det.
För hennes skull är det bäst att hon kommer och hämtar mig direkt för det är jobbigt att vara "strandsatt" och dessutom utan cigg.

Ikväll har jag mamma och Simon gått på bio, vi såg kommisarie Späck, verkligen min humor så jag fick skratta.
Är så sugen på att skaffa hund och jag känner mig redo NU, samtidigt vill jag ha en valp efter Eddie och Millie men det känns så långt bort, otålig som man är.

Snyggvard solar i stugan <3

 

 

 

Sitter i soffan och lysnar på banala ballader och tycker synd om mig själv.
Lina och hennes vän åkte hem tidigare idag. Anna är ute på promenad med lra som ska vara här till torsdag.
Det gick väldigt bra med våran övernskommelse om att det inte ska vara ett hunddagis hemma hos oss längre.
Men både Anna och jag har svårt att säga nej, så det kommer nog inte bli nån förändring på den fronten.

Alla säger till mig hur "stark" jag är, men jag är inte stark och jag vill inte vara stark.
Den här smärtan kommer aldrig att gå över "tiden läker alla sår" - kanske för andra, men inte för mig och jag vet det. Cristoffer och jag var så sammanflätande, vi var ett och halva jag är borta.
Den glada Sanna är bara ett skal, insidan är trasig och jag vill bara gräva ner mig.

Förra helgen träffade jag en tjej ute, som sa till mig: " jag hörde att Cristoffer hade pundat ihjäl sig, men det var väl ändå på tiden" Empatilösa kossa, om hon nu tyckte det kunde hon hålla det för sig själv.. Jag fick anstränga mig för att inte spotta henne i ansiktet.

Cristoffer var inte fysiskt beroende av droger, han behövde inte få i sig varje dag för att må bra. Han kunde vara ren längre perioder. Men på ett sätt var vi alltid tre i vårat förhållande, jag Cricke och opiaterna.
Jag vill förstå vad jag delade mitt livs kärlek med, och det som tog hans liv - Though Love.
Alla tankar snurrar i huvudet, tårarna rinner och ångesten äter upp mig.
Vill bara att allt ska vara en hemsk mardröm.
Har varit hemma hos C´s mamma idag och det gör så ont när jag tittar på fotografier av honom som barn.
Hans sorglösa leende och livsglädje i ögonen. Varför fick han inte leva längre, och varför var jag inte där och tog hand om honom den där hemska kvällen i januari.

Jag ska gå på seans och försöka få kontakt med honom, vill så gärna tro på ett liv efter detta.
Vi träffade en kompis till Lina i lördags som kände ett medium och hon skulle höra sig för om jag och Lina kunde gå på en sitting.

Nä nu ska jag rycka upp mig och få Anna till att laga sin sin signaturrätt: pasta med bacon.
Nu blir det en vita veckor fram till midsommar, för det är jobbigt att vara bakfull och dessutom jobbar jag varje helg resten av juni.

Au revoir

 

 

Nu är man inte kaxig, har sovit endast åtta timmar på två dygn.
Okej jag "lurade" till en stund på tåget men det räknas inte.
Självklart var Jennifers färdmedel försenat, jävla intercity.
När hon väl kom fram hade vi ett väldig bestyr med att få tag på en förvaringsbox till hennes bigbag.
Jag som var ute i god tid hade redan fixat biffen. Det såg mörkt ut där ett tag, för den grå massan bokstavligt talat trängdes som asätande gamar kring förvaringen.
Efter en stund kom vi på den briljanta idén att röra oss runt centralen, och visst några trappor upp fanns minst ett trettiotal lediga skåp.

Jag och Jempa gjorde drottninggatan några timmar, vi shoppade och åt kinabuffe innan vi styrde kosan mot Norrtälje. Väl där mötte hennes mamma upp oss och nu sitter vi här med ett glas vin vardera och kollar på lite videoklipp, men med min simultanförmåga kan jag blogga samtidigt.

Imorgon åker viiiii, hoppas verkligen att det är fint väder så jag kan få lite färg.
Införskaffade mig cocosolja idag ;)

Har fått vatten i örat efter en lång, skön, skållhet dusch.
Jag har testat att hoppa på ett ben osv, men det rinner inte ut!!

Burkan, flipflops och ett badlakan är nedpackat, nu är jag redo för semester ;)

Idag har det gått fyra månader sedan jag träffade dig sist.
Mina sista ord var: "vi ses imorgon, jag älskar dig".
Jag kan aldrig förlåta mig själv för att jag lät dig åka. 
Morgondagen kom aldrig, för du gick över till "andra sidan" och lämnade mig kvar här, ensam..





När jag tänker på dig och vad jag har förlorat, får jag svårt att andas. Blir helt överväldigad av alla känslor, all kärlek som jag inte längre kan ge dig. Jag älskar dig så mycket, varje dag är en kamp.. Jävla monotont robot-liv..
Jobba, deppa, jobba, deppa, supa, jobba, deppa, supa... Gaaaahh.. Jag ska bosätta mig i Thailand och leva som en nomad och bara flumma resten av livet..

Efter jobbet var jag på din grav och satt där i solen och filosoferade, det kändes kontigt att prata med sig själv till en början, men om jag viskade så gick det bättre..

Ikväll har jag som vanligt flytt från verkligheten genom att spela fåniga, men ack så beroendeframkallande facebookspel. Men jag kunde inte låta bli att googla på "livet efter detta".
Som orsakade en fruktansvärd ångest. Det finns inte ett enda vetenskapligt bevis på vad som händer. Tänk om vi bara slutar att existera, glömmer allt och börjar om på nytt?? Jag blir frustrerad över att inte ha kontroll.
Jag vill tro att vi återförenas med nära och kära. Det är det som får mig att orka, att en dag... <3

Om en vecka är det dags för semester, men jag känner mig low just nu.. Vill hellst bara ligga  hemma under täcket.. Men det blir väl bättre när Jennifer och jag träffas på Centralstationen..
TVÅ arbetsdagar sedan kör vi..

Tyska klingar som ljuv musik i mina öron, speciellt när jag försöker lära Anna hur man uttalar "Auf wiedersehen".
Ångrar verkligen att jag inte ansträngde mig mer på tyskalektionerna under högstadiet, trots allt läste jag språket i fyra år.

Just nu går jag igenom en ekonomisk kris. Efter uträttat skönhetsingrepp fann jag idag en parkeringsbot fastslickad på rutan med den nätta summan på 1000 kr.
Jag hade av misstag ställt mig på en handikappsparkering. Surt sa räven - men när ska min otur vända?

Om tio dagar åker jag  till Turkiet och vilar upp mig med min freundin Jennifer. Vi hoppas på fint väder och många paraplydrinkar vid poolen. Självklart ser jag fram emot att få träffa hennes man Hakan :p

Nu ska jag kliva av "skiftet" som kock och servera kvällens sista virtuellla måltid. Facebook spel kan vara väldigt beroendeframkallande, speciellt Cafe World. Men nu blir det mys med Mens Mille och Kåt Eddie och en snyftfilm på det, Titanic låter som ett bra val.. Alles klar..

Just nu är jag hundvakt åt Eddie, men jag tycker inte att det är ett dugg kul idag.
Lillgubben är nämligen sjuk och han har varit det i någon vecka nu ;(
Stackarn har blodig avföring och det gör så ont i mig varje gång han uträttar sina behov.
Imorgon ska matte och husse ta honom till vetrinären och gå till botten med hundens ständiga tarmproblem.
Hoppas att han blir bättre, annars finns det nog bara ett alternativ kvar.
Det börjar bli en vana att förlora de man har närmast sitt hjärta - men Ed är en fighter och nu ska vi inte gå händelserna i förväg, för innan han kliver av pinnen ska han förlora oskulden ^^.

Jag är ganska trött nu, har varit vaken hela natten men vad gör man inte för sin bästa vän när hon behöver tröst.
Hon som funnits vid min sida under den svåra tiden efter Cristoffers död, min älskade sambo Anna <3.
Vi åkte och handlade frukost på Ica maxi när det öppnade kl 8.00. Vad härligt det var att strosa runt i butiken utan att behöva trängas med den "grå massan".

Sedan vandrade vi längs minnenas allé på Bergsåkers skolgård. Tänk om vi vetat då, det vi vet nu. Jag ångrar inte att jag träffade Cristoffer, han gav mig allt. Vi älskade varandra villkorslöst, självklart hade vi våra problem, men det var vi, det skulle alltid vara vi, men jag vet i mitt hjärta att vi kommer mötas igen.
Jag vet också att hans oroliga själ äntligen har fått frid, det ger mig sinnesro....Ibland..

We had a fight, you cried and ran away
Now it’s late, 4am, can’t reach you
If I could turn back time and make you stay
Maybe then I would still be near you

You’re out of my life, it cuts me like a knife
I’m wounded and it hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you
You’re out of my life, but did you have to die?
And now it’s too late, too late, too late to say I’m sorry

It’s taken me across the universe
You were there when I was hurtful
And suddenly, one day you left this world
Now I’m lost, on my own, it’s over

You’re out of my life, it cuts me like a knife
I’m wounded and it hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you
You’re out of my life, but did you have to die?
And now it’s too late, too late, too late to say I’m sorry

Sorry… (Aah, aah, aah)

You’re out of my life, it cuts me like a knife
I’m wounded and it hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you
You’re out of my life, but did you have to die?
And now it’s too late, too late, too late to say I’m sorry

You’re out of my life…
(It hurts, it hurts, it hurts)
(It hurts, it hurts, it hurts)
It hurts, it hurts, it hurts
Since I can’t tell you I’m sorry

Ja jag lider denna långfredag, men inte är det för Jesus skull, jag har min egen förlust att handskas med.
Min fina fina Cristoffer, som jag skulle göra allt för att få tillbaka.

Tidigare idag träffade jag min älskade lillebror som är hemma från Umeå på påsklov och han har sin flickvän med sig, som jag inte träffat tidigare, nice nice.

Nu ska jag snart börja röra mig hem till granlo och krama kudden, jag är ensam ikväll för älskade Anna är ute och gör stan, fan ta henne om hon får för sig att ha efterfest.

Ja då var man nere i träsket igen, har suttit och spelat "happy pets" i tre timmar.
Är hemma hos Jenni och Kenneth nu men jag måste snart röra mig hemöver för imorgon är det jobb som står på schemat..

Saknar Cristoffer hela tiden, har fortfarande inte drömt om honom en enda gång, antar att det är mitt undermedvetna som blockerar. Det är jobbigt att konfrontera smärtan, men jag tar en dag i taget, vissa dagar är det bättre och andra sämre.

Strap-On it is ^^ nu ska jag och frugan gå in till kammarn ;)

Destruktiva Doris... Är jag...

Jag saknar min älskade Cristoffer.. Utan honom spelar inget någon roll..