Go Bananas

Nu är man inte kaxig, har sovit endast åtta timmar på två dygn.
Okej jag "lurade" till en stund på tåget men det räknas inte.
Självklart var Jennifers färdmedel försenat, jävla intercity.
När hon väl kom fram hade vi ett väldig bestyr med att få tag på en förvaringsbox till hennes bigbag.
Jag som var ute i god tid hade redan fixat biffen. Det såg mörkt ut där ett tag, för den grå massan bokstavligt talat trängdes som asätande gamar kring förvaringen.
Efter en stund kom vi på den briljanta idén att röra oss runt centralen, och visst några trappor upp fanns minst ett trettiotal lediga skåp.

Jag och Jempa gjorde drottninggatan några timmar, vi shoppade och åt kinabuffe innan vi styrde kosan mot Norrtälje. Väl där mötte hennes mamma upp oss och nu sitter vi här med ett glas vin vardera och kollar på lite videoklipp, men med min simultanförmåga kan jag blogga samtidigt.

Imorgon åker viiiii, hoppas verkligen att det är fint väder så jag kan få lite färg.
Införskaffade mig cocosolja idag ;)

Har fått vatten i örat efter en lång, skön, skållhet dusch.
Jag har testat att hoppa på ett ben osv, men det rinner inte ut!!

Burkan, flipflops och ett badlakan är nedpackat, nu är jag redo för semester ;)

Idag har det gått fyra månader sedan jag träffade dig sist.
Mina sista ord var: "vi ses imorgon, jag älskar dig".
Jag kan aldrig förlåta mig själv för att jag lät dig åka. 
Morgondagen kom aldrig, för du gick över till "andra sidan" och lämnade mig kvar här, ensam..





När jag tänker på dig och vad jag har förlorat, får jag svårt att andas. Blir helt överväldigad av alla känslor, all kärlek som jag inte längre kan ge dig. Jag älskar dig så mycket, varje dag är en kamp.. Jävla monotont robot-liv..
Jobba, deppa, jobba, deppa, supa, jobba, deppa, supa... Gaaaahh.. Jag ska bosätta mig i Thailand och leva som en nomad och bara flumma resten av livet..

Efter jobbet var jag på din grav och satt där i solen och filosoferade, det kändes kontigt att prata med sig själv till en början, men om jag viskade så gick det bättre..

Ikväll har jag som vanligt flytt från verkligheten genom att spela fåniga, men ack så beroendeframkallande facebookspel. Men jag kunde inte låta bli att googla på "livet efter detta".
Som orsakade en fruktansvärd ångest. Det finns inte ett enda vetenskapligt bevis på vad som händer. Tänk om vi bara slutar att existera, glömmer allt och börjar om på nytt?? Jag blir frustrerad över att inte ha kontroll.
Jag vill tro att vi återförenas med nära och kära. Det är det som får mig att orka, att en dag... <3

Om en vecka är det dags för semester, men jag känner mig low just nu.. Vill hellst bara ligga  hemma under täcket.. Men det blir väl bättre när Jennifer och jag träffas på Centralstationen..
TVÅ arbetsdagar sedan kör vi..

Tyska klingar som ljuv musik i mina öron, speciellt när jag försöker lära Anna hur man uttalar "Auf wiedersehen".
Ångrar verkligen att jag inte ansträngde mig mer på tyskalektionerna under högstadiet, trots allt läste jag språket i fyra år.

Just nu går jag igenom en ekonomisk kris. Efter uträttat skönhetsingrepp fann jag idag en parkeringsbot fastslickad på rutan med den nätta summan på 1000 kr.
Jag hade av misstag ställt mig på en handikappsparkering. Surt sa räven - men när ska min otur vända?

Om tio dagar åker jag  till Turkiet och vilar upp mig med min freundin Jennifer. Vi hoppas på fint väder och många paraplydrinkar vid poolen. Självklart ser jag fram emot att få träffa hennes man Hakan :p

Nu ska jag kliva av "skiftet" som kock och servera kvällens sista virtuellla måltid. Facebook spel kan vara väldigt beroendeframkallande, speciellt Cafe World. Men nu blir det mys med Mens Mille och Kåt Eddie och en snyftfilm på det, Titanic låter som ett bra val.. Alles klar..