Längesen

Nu var det längesedan jag eller Ida skrev något i bloggen, men ibland kan det vara skönt att skriva av sig.
Speciellt nu när allt har gått åt helvete de senaste två åren.
Jag är inte längre den Sanna jag en gång var. Mina vänner saknar henne, och även jag ibland.

När Cristoffer dog blev jag bara ett tomt skal, och jag har fortfarande inte tagit tag i sorgearbetet.
Det enda jag har gjort är att dämpa, dämpa, dämpa.
Hela mitt liv har raserats på mindre än en vecka, och jag vet inte om jag orkar fortsätta kämpa.
Så mycket ångest, vad kommer att hända nu?
Det slutar alltid med konsekvenser, men i denna utsräckning kunde jag inte ens föreställa mig i min vildaste fantasi.

För att inte fokusera på allt negativt som hänt de senaste åren måste jag komma på någonting positivt också.
Världens finaste hund Tila kom in i mitt liv, och lilla älskade ettriga hund Sune.
Plus att jag insåg att jag har förmågan att älska en annan människa <3




"Jag vill inte leva, men inte heller dö"

Kommentarer
Postat av: Lina

Hej Gumman!Jag tänkte på dig senast igår faktiskt..

Ta dig en ordentlig funderare på hur du vill att ditt liv ska se ut längre fram..Är det värt allt dåliga mående?Konsekvenser? Jag vet att det är skitsvårt att ta sig ur allt det mörka..Men det kan knappast bli sämre om du gör ett försök? det där andra finns alltid kvar,så du kan alltid återvända dit igen! Men att ge ditt liv en chans o jobba med sorgen, bara vara Sanna..o omge dig runt människor som vill dig väl o som kan hjälpa dig tillbaks.. Det tar tid, men jag lovar att det är värt det!! Kram <3

2012-01-18 @ 11:11:59
URL: http://linamarlene.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0