Själavärk
Det bokstavligen talat kryper i min kropp, jag är sjukt rastlös men orkar samtidigt ingenting.
Inatt har jag inte sovit en blund, trots att jag stoppade i mig alla möjliga sömnhjälpmedel.
ibland försöker jag kolla på en film eller köra ett serie-maraton, sådant jag brukade uppskatta, den gamla Sanna.
Men jag kommer inte till ro.
Vill bara börja jobba igen, idag hjälpte jag städerskan på avdelningen.
Fick då för mig själv bekräftat att jag är ett proffs på att städa, genom att iaktta hennes städteknik. Men jag tror ändå att hon uppskattade min hjälp, det skulle jag ha gjort i alla fall.
Det är kul att städa, men aldrig hemma undrar varför?
Att vara sjukskriven är ingenting jag gillar, eftersom min ADHD blir mer påtaglig när jag inte rör på mig. Motion är inte alternativ för mig, då menar jag gymma, osv, men eftersom jag är hundägare så måste jag röra på mig ändå. Lite frisk luft ska kroppen minsann få!
Men varför är jag sjukskriven?
Jag känner mig så fruktansvärt utnyttjad av någon jag trodde var min bästa vän, hur kunde han göra så här mot mig? Det kan ha raserat hela mitt liv, och allt känns så nattsvart.
I måndags var det nära att jag valde den fega vägen för att få "komma hem".
Jag måste tro på att det existerar ett liv efter detta.
När jag är riktigt låg söker jag bekräftelse genom att träffa olika medium.
Förra våren var jag och Crickes mamma på stor-seans med Terry Evans nere i Hälsingland, det var över 300 personer som kommit till skolans aula. Kanske, kanske kunde de få ett tecken, ett bevis att det inte bara blir svart. En bekräftälse att man åter igen återförenas med sina nära och kära, som man förlorat under resans gång.
Jag satt som på nålar under hela seansen och blev irriterad för att andra fick chansen att "få hälsningar" av avlidna, men inte jag.
Nu i efterhand inser jag att det var väldigt egoistiskt tänkt av mig, men jag har inte ändrat åsikt. Jag vill!
Här i Sundsvall har jag gått till tre legitimerade medium och den bästa var helt klart Maria Letho.
Nu har min vän Antonia tipsat mig om ett manligt medium och hon var väldigt nöjd med honom, det får bli mitt nästa projekt.
Igår gjorde jag också en impulsgrej, jag gick till en herrfrisör(?) och frågade om han kunde klippa min lugg, men det kunde han såklart inte så nu ser jag förjävlig ut i håret.
Nu ska jag gå ut och socialicera lite med de andra patienterna på avdelningen.
XOXO
Inatt har jag inte sovit en blund, trots att jag stoppade i mig alla möjliga sömnhjälpmedel.
ibland försöker jag kolla på en film eller köra ett serie-maraton, sådant jag brukade uppskatta, den gamla Sanna.
Men jag kommer inte till ro.
Vill bara börja jobba igen, idag hjälpte jag städerskan på avdelningen.
Fick då för mig själv bekräftat att jag är ett proffs på att städa, genom att iaktta hennes städteknik. Men jag tror ändå att hon uppskattade min hjälp, det skulle jag ha gjort i alla fall.
Det är kul att städa, men aldrig hemma undrar varför?
Att vara sjukskriven är ingenting jag gillar, eftersom min ADHD blir mer påtaglig när jag inte rör på mig. Motion är inte alternativ för mig, då menar jag gymma, osv, men eftersom jag är hundägare så måste jag röra på mig ändå. Lite frisk luft ska kroppen minsann få!
Men varför är jag sjukskriven?
Jag känner mig så fruktansvärt utnyttjad av någon jag trodde var min bästa vän, hur kunde han göra så här mot mig? Det kan ha raserat hela mitt liv, och allt känns så nattsvart.
I måndags var det nära att jag valde den fega vägen för att få "komma hem".
Jag måste tro på att det existerar ett liv efter detta.
När jag är riktigt låg söker jag bekräftelse genom att träffa olika medium.
Förra våren var jag och Crickes mamma på stor-seans med Terry Evans nere i Hälsingland, det var över 300 personer som kommit till skolans aula. Kanske, kanske kunde de få ett tecken, ett bevis att det inte bara blir svart. En bekräftälse att man åter igen återförenas med sina nära och kära, som man förlorat under resans gång.
Jag satt som på nålar under hela seansen och blev irriterad för att andra fick chansen att "få hälsningar" av avlidna, men inte jag.
Nu i efterhand inser jag att det var väldigt egoistiskt tänkt av mig, men jag har inte ändrat åsikt. Jag vill!
Här i Sundsvall har jag gått till tre legitimerade medium och den bästa var helt klart Maria Letho.
Nu har min vän Antonia tipsat mig om ett manligt medium och hon var väldigt nöjd med honom, det får bli mitt nästa projekt.
Igår gjorde jag också en impulsgrej, jag gick till en herrfrisör(?) och frågade om han kunde klippa min lugg, men det kunde han såklart inte så nu ser jag förjävlig ut i håret.
Nu ska jag gå ut och socialicera lite med de andra patienterna på avdelningen.
XOXO
Kommentarer
Trackback
