Go Bananas

Idag har det gått fyra månader sedan jag träffade dig sist.
Mina sista ord var: "vi ses imorgon, jag älskar dig".
Jag kan aldrig förlåta mig själv för att jag lät dig åka. 
Morgondagen kom aldrig, för du gick över till "andra sidan" och lämnade mig kvar här, ensam..





När jag tänker på dig och vad jag har förlorat, får jag svårt att andas. Blir helt överväldigad av alla känslor, all kärlek som jag inte längre kan ge dig. Jag älskar dig så mycket, varje dag är en kamp.. Jävla monotont robot-liv..
Jobba, deppa, jobba, deppa, supa, jobba, deppa, supa... Gaaaahh.. Jag ska bosätta mig i Thailand och leva som en nomad och bara flumma resten av livet..

Efter jobbet var jag på din grav och satt där i solen och filosoferade, det kändes kontigt att prata med sig själv till en början, men om jag viskade så gick det bättre..

Ikväll har jag som vanligt flytt från verkligheten genom att spela fåniga, men ack så beroendeframkallande facebookspel. Men jag kunde inte låta bli att googla på "livet efter detta".
Som orsakade en fruktansvärd ångest. Det finns inte ett enda vetenskapligt bevis på vad som händer. Tänk om vi bara slutar att existera, glömmer allt och börjar om på nytt?? Jag blir frustrerad över att inte ha kontroll.
Jag vill tro att vi återförenas med nära och kära. Det är det som får mig att orka, att en dag... <3

Om en vecka är det dags för semester, men jag känner mig low just nu.. Vill hellst bara ligga  hemma under täcket.. Men det blir väl bättre när Jennifer och jag träffas på Centralstationen..
TVÅ arbetsdagar sedan kör vi..